Barnledig

Oj, va dagarna har susat fram. Har jju inte lyckats plita ner ett ord sen i måndags...
Ikväll blev jag hastigt och lustigt barnledig. T ringde och ville låna vår lille son eftersom han tyckte att han inte haft honom ordentligt på alldeles för länge, har ju inte jobbat så mycket i och med att jag va sjukskriven osv, självklart fick han det. Kom förbi vid fem, vi va ute i parkleken alla 3 en stund innan de åkte vidare hem till T. Imorn skulle de på nationaldagsfirande i museiparken tillsammans med kompisar och prinsen beräknas återvända efter fyra. Själv blev jag alldeles ställd av denna frihet. Typ, va ska jag göra nu? Jag har ju sällan barnvakt när jag inte jobbar så jag är inte alls van vid att ha nästan ett helt dygn barnledigt bara sådär:-)
Kom i alla fall fram till att det blir lugna puckar för mig, festade ju rätt rejält förra helgen och behövde tvätta så det blev en date med tvättstugan för min del denna fredagkväll. Hade vädret varit bättre hade jag kanske varit mer sugen på att hitta på nåt men de senaste dagarna har ju verkligen sänkt humöret. Vart tog sommaren vägen?

Började ju så smått på det nya jobbet i tisdags men kände ganska snart att detta kommer inte funka på nåt plan... Tråkigt men sant. Hade möte med min chef idag som efter att fått detaljerna va helt på det klara med att bespara mitt psyke den platsen. Så nu vet jag inte riktigt va som händer med mig, har ju mina goa tjejor som "lobbar" starkt för mig på ett drömställe så förhoppningsvis kommer jag till dom snart som attan. Hur som så löser det sig till det bästa i alla fall. Det vet jag. Idag kände jag nämligen för första gången på flera år att bitarna börjar falla på plats, att det som varit en omöjlig ekvation så länge plötsligt faller på plats. Hoppas att min känsla stämmer:-)

Nu måste jag springa till tvättstugan igen

Kram