söndag 24 januari 2010

Störst av allt är kärleken!

Söndag

Va helgen går snabbt. Eller förresten alla dagar går ju snabbt. Tycker inte jag gör annat än plockar, fixar och stressar, sover lite och sen börjar om igen...
Men, men det är väl det som är livet. Just nu är det väldigt intensivt, Sami är ju sjövild och kräver en hel del uppmärksamhet... Som sagt en hel del uppmärksamhet, han kom precis knatande in i v-rummet med Blixt McQueen i handen. Han blir jättesur om han vaknar till och jag inte är i rummet och kommer fort trippandes, bäddar ner sig i soffan och kräver välling:-) Detta barn, han är världens goaste men man får inte en lugn stund som sagt:-)

Får väl se till att göra lite välling och sen stoppa oss båda i säng. Ska upp kl 6 imorn bitti - blä! Gillar inte tidigare mornar med stress, overaller som ska på grejer med till dagis och hund som ska rastas. Känns som att man alltid för en konstant kamp mot klockan. Funkar mycket bättre de dagar jag börjar 12.

Lillen är lugn i soffan så jag hinner nog med en liten recap av dagen,
Tvättade på förmiddagen, hann även med en timmes långpromenad med loppcirkusen, satte igång med lite potträning med Samisen oxå, hade hellre väntat till sommaren när det inte är en massa kläder som ska av och på men tänkte börja lite smått med att låta honom gå utan blöja hemma och se hur det går. Än så länge har det inte kommit varken nummer ett eller två i pottan eller på toaletten och det blir en hel del torkande och byte av kläder om man säger så men skam den som ger sig;-)
Efter lunch och en massa plock gick vi en till runda med Zion innan vi gav oss iväg med boben (eller snowracer som det kallas nu för tiden, grym tant-varning på den frasen;-)) och skridskor till M-skogen för att testa pingvinerna där. Kan ju inte direkt säga att jag tror lillen kommer bli en hockeystjärna men det är i alla fall kul för honom att prova på och härligt att vara ute i friska luften. Hängde i lekparken och skridskobanan i närmare 2 timmar innan vi gick över isen hem igen och stannade till en stund i parkleken för att sedan gå in och käka upp de sista lussebullarna innan middagen va klar.

På kvällen gjorde jag ett tappert försök att se The Hills och The City men fick ge upp efter en lite olycka som följdes av dusch, hann iaf med halva The Hills:-)
Klippte Samisens afro lite mer idag, herre min skapare va det växer! Har läst att afrohår inte växer lika snabbt som eurohår men det tycker jag Samis gör, kanske är hans arab, holländska, svenska-gener som gör det.
Söt som socker blev han iaf och somnade gott efter saga och välling.
På tal om välling ska jag nu värma lite mer och borsta gaddarna så vi kommer i säng och får vår skönhetssömn.
Love

lördag 23 januari 2010

Hej hopp

Tillbaka... Blev en lång paus. Men den behövdes oxå.
Livet rullar på, har krånglat en hel del med jobb osv men har just nu ett vikariat på ett underbart ställe med en fantastisk kund och mina bästa tjejer som arbetskamrater:-) Halleluja!
Samisen växer och frodas, undrar dagligen vart min lilla bebis tog vägen... Tiden går så fort ju!
Kärlekslivet ligger i vila, för att uttrycka det milt. Det är liksom ingen som får mig att känna det där lilla extra. Är mer eller mindre ointresserad, men har starka förhoppningar att det nånstans dyker upp nån som fångar mitt intresse. Livet är ju såååå mycket roligare om man är kär.
Tills dess satsar jag 100% på mig och lillen.
Har tagit tag i yogan igen, avskyr att känna mig otränad och det har jag känt hela hösten och vintern - usch. Sen behöver jag verkligen den sinnesro som jag får av yogan. Andas! Glömmer det alltför ofta:-)
Fyller 30 i år, fattar ingenting när ska jag känna mig vuxen då? Iof har jag väl en massa vuxenpoäng i form av barn, hund, hem och ansvar, ansvar, ansvar men kan fortfarande inte riktigt förstå att jag är typ tant! Känns helt sjukt. Börjar få en liten ålderskris oxå. Har den senaste tiden tänkt mycket på mitt liv so far och det känns som att jag inte alls gjort allt det jag velat göra. Jag har bott i denna lilla håla hela mitt liv tex blir förbannad på mig själv som inte fått tummen ur tidigare och testat mina vingar lite mer. Skulle velat rest mer, kanske bott utomlands en tid osv. Nu är det ju mer eller mindre kört. Känner mig låst, inte vid Sami utan pga T. Kan ju inte flytta och ha på mitt samvete att deras relation tar mer stryk, det är ju inte världens bästa relation som det är nu. Hade vi varit en familj hade man kanske kunnat gjort det tillsammans eller så hade jag kanske varit mer tillfreds då och inte så rastlös.
Funderar även mycket på vad jag ska bli när jag "blir stor":-) Har ju inga drömmar om att jobba inom vården resten av livet. Psykologin va ju skitkul när jag pluggade och jag skulle vilja börja plugga igen men det känns så jobbigt att leva på lån nu när jag är ensam ansvarig för hela familjeförsörjningen, sen har jag inte nåt specifikt mål med ev studier och det känns inte heller bra. Ja, en massa funderingar blir det...
Men tillbaka till satsningen på mig själv. Har nu spenderat nästan 2 år med att lappa ihop mig själv efter allt som hänt och känner att nu är det fan dags att leva oxå inte bara överleva. Dagarna går ju och det är dom som är livet! Steg ett blir Thåström om 2 veckor i Sthlm, ska bli så jäkla kul, ser mest fram emot ett dygn av frihet, att inte ha nåt ansvar, ingen hund som ska rastas, mat som ska lagas och ingen som ropar mamma. Bara vara Chrissy och se hur det känns:-) Sen kommer jag längta ihjäl mig efter min lille kille men jag vet att han har det bra med mormor.
Nu måste jag försöka sova, imorgon väntar ett berg av tvätt och utelek med Samisen.
Tjing tjing