1 avklarad 2 kvar

SÅ har jag jobbat en natt av helgens tre... Skönt! Va grymt trött inatt, T kom senare än han skulle så jag hann bara "sova" en halvtimme innan det va dags att cykla till jobbet.
Gick ganska bra ändå, dels så har jag mer eller mindre stängt av när jag är där. Går på autopilot liksom och är inte riktigt närvarande - enda sättet att fixa de pass som är kvar (ca 17)
Men en positiv sak - vaknade av mig själv igår morse, händer typ aldrig, och kände på nåt konstigt sätt att molnen skingrats. Kan inte förklara bättre än så, men för första gången på riktigt länge (vi snackar över ett år) så vaknade jag och kände inte det här tunga mörka hänga över mig. Hoppas att det va mer än en känsla och att det innebär att vinden vänt. Att det är min tur nu. Hoppas, hoppas, hoppas!!
Lillprinsen låg och sov så sött bredvid mig (han kryper över i min säng varje natt i stort sett) pussade på hans sammetslena bruna kinder lite försiktigt och bara njöt av känslan. När jag slutat pussa hör jag en liten röst: "Mamma, pussa mer!" Åh!!! Kan det bli mysigare!!!!
Igår va vi in till stan en sväng på förmiddagen med mormor, köpte salva till min stackars hals men än tycker jag inte att det är nån direkt skillnad, kan ju ta ett tag iof eftersom det är grymt irriterat. Tittade på klänning till bröllopet och hittade den perfekta! Kul! Ska skynda mig att köpa den när lönen kommer.
På eftermiddagen va det lugna puckar, en långpromenad med Zion, lillprinsen somnade, satt i solen på en bänk och läste Elle.
T kom sent (suck! Måste ju sova) men de kom iväg till slut i alla fall. Är lite orolig, Samisen har börjat säga att han inte vill åka till pappa. Han vill att Zion och jag ska följa med. På ett sätt är det skönt att han har kvar sina naturliga instinkter, att ha sin familj samlad, trots att han inte vet hur det är att leva med båda sina föräldrar, samtidigt är det inte kul att han ska känna så. Känner att jag inte kan ge min son det allra bästa här i livet, en stor sorg för vilken mamma vill inte det... Men han åkte i alla fall med T efter en massa pussar och "Hejdå, mamma!" Saknar honom en massa och önskar att han kunde va här hemma när jag kom hem från jobbet, att va en vanlig familj. Men men, ingen idé. Nån dag är det min tur att leva ett vanligt liv...
Det måste det ju va.
Idag har det inte hänt mycket. Va och sola efter jobbet så jag kom i säng alldeles för sent. Sov ända till halv sex (välbehövligt), har bakat bröd och käkat, nu ska jag slappa lite i soffan innan det är dags att ta sig an pass nr 2 i Hell Hole (vårt smeknamn på jobbet)
Kram