Suck och stön...

Man har ju sina svackor och just nu är jag nere i en sån. Känner att jag inte riktigt vet vart jag ska hämta energi och lite positiva vibbar.
Här hemma är det allmänt kaos, de håller ju på med fasadrenovering sen i februari och ska fortsätta med det till juni:-( Innebär att det inte går att använda varken altan eller balkong. Imorse när jag vaknade va balkongdörren igenspikad och räcket borttaget, snart ska de byta fönster och allt som står 1,5m från fönstren måste flyttas (vart?) sen tejpar de igen hela skiten för att sprutmåla fasaden. Mao kan inte se ut genom fönstren eller vädra. Suck! Tyckte det va så underbart förra våren att sitta ute på altanen och få en skön paus på dagen medan lillen sov på balkongen. Nu är det bara att traska runt och se om man hittar nån bänk eller ha lillen ståendes i hallen. blä!
Jobbet är ju som jag nämnt tidigare inget bra alls. Trivs inte alls och räknar ner till den dag då jag slipper sätta min fot där. Vill inte gå in för mycket på detaljer men det är väldigt jobbigt psykiskt med mobbing och skitsnack och det går inte att få nån annan plats just nu. Sen har de 2 katter och jag är allergisk mot katt, varje gång jag kommer dit blir jag alldeles tung i huvudet...
Privatlivet är en katastrof/intet existerande. Händer inget alls på den fronten, saknar så att ha nån att dela livet och Sami med. Såna enkla små saker som nån att käka med, prata om dagen som gått, berätta om lillens små upptåg och framsteg. Kanske planera nåt för sommarens semester. Eller bara nån att åka till förbannade Willys med och planera veckans mat!!
Sen har jag fått en jäkla massa utslag på halsen som kliar, svider och bara sprider sig mer och mer... Vet inte om det är allergi eller om det är på grund av att jag har en extrem inre och känslomässig stress just nu. Antagligen en kombination av båda. Ska till Apoteket och köpa kortison imorn för det här funkar inte, är blodig på morgnarna eftersom jag kliar mig en massa i sömnen (försöker låta bli på dagarna)
Som sagt, SUCK!
Om det i alla fall kändes som att det funkade på nåt plan men just nu känns det inte så, har ingentans att tanka batterierna. Vet att det kommer bli bättre nån gån, finns bättre jobb, renoveringen är snart klar, nån kommer nån gång älska mig oxå. Men för fan! Jag orkar inte vänta så länge till........