Förvirrad

Jag blir så förvirrad. Mycket i mitt liv just nu (eller ganska länge egentligen) är så upp och ner. Motsägelsefullt och konstigt. Vet varken ut eller in, vet inte vilken fot jag ska stå på... Vet inte vad jag ska lyssna på. Ska jag lyssna på mitt inre, mitt hjärta, trots att det inte rimmar väl med resten av världen eller ska jag lyssna på förnuftet, det lite syniska. Ska man våga drömma och bara ge sig hän eller ska man vara stenhård, logisk och kanske känna en aning bitterhet?
Förvirrad som sagt...
Det enda jag vet är att jag älskar min son över allt annat och jag kan inte se att det bara skulle vara en slump. Det måste finnas en mening, men vad är den? Ska jag kanske skapa den själv eller finns den redan fast jag inte kan se den själv just nu?
Så många frågor men ingen aning om det finns några svar.
Vet att det inte låter vettigt på nåt sätt det jag skriver men jag kan inte uttrycka mig bättre än så och jag vill nog mer bara få skriva från hjärtat än att fundera över hur det tolkas...

Det jag vet; har avverkat veckans arbetspass och är nu ledig 3 underbara dagar. Min kärlek sovr gott i sin säng här hemma och jag ska snart göra honom sällskap. Naglarna blev jättefina, håller det bra så blir det nog ett stående inslag. Imorn blir det Kvinnofrukost i kyrkan med syster yster och lille Mingus, mormor passar prinsen.

God natt