Vet inte riktigt om jag är vaken eller om jag redan somnat, svårt att veta:-) Jobbade ju inatt och har bara sovit 2 (!) timmar på förmiddagen. Känner mig mer eller mindre som en zombie...
Som ett brev på posten efter en vaknatt, alldeles för lite sömn och storhelg kommer deppen. Suck! Är trött på att hamna i dessa svackor. Men vet inte alltid hur jag ska göra direkt för att hitta ur dem heller. Men jag är ganska säker på att bara jag får en god natts sömn så känns det genast mycket bättre imorn (innan jag kommer på att jag ska jobba imorn natt, vill säga).
Med tanke på den enoorma sömnbristen har det av förklarliga skäl inte blivit många knop idag. Tvättade en massa lakan och handukar, lillprinsen kom hem från T. Han hade inte sovit middag än så T nattade honom på balkongen medan jag hängde tvätt. Med lite barnledig tid passade vi på att prata lite med varann, inte om nåt speciellt egentligen. Lite allt möjligt, men det är skönt att ta en stund då och då och bara prata lite. Ibland känns det som att vi har så mycket att ta igen, vi känner ju inte varann speciellt bra egentligen, för tre år sen hade vi aldrig träffats ens...
När T åkt vidare och lillen vaknat från sin nap blev det middag och sen en cykeltur in till stan för att möta upp U en snabbis innan Samisen skulle nattas. Vilket denna trööööötta kväll tog 2 timmar. Japp! Det är sant, lillen har återupptagit terrorattackerna på kvällarna. Mao, han springer fram och tillbaka, timme efter timme och vill inte sova. Dubbelsuck!
Tio somnade han äntligen och det är väl därför jag sitter här och kämpar med John Blund, man vill ju så gärna få en del av den dyrbara egentiden som är så viktigt.
Men nu kastar jag in handuken, ska göra en ansiktsmask, armhävningar och sit-ups sen kallar sängen.
Natti natt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar