3 år

Om en halvtimme är det den 20:e maj och exakt 3 år sedan jag träffade T. Om jag blundar kan jag för mitt inre se honom framför mig när jag såg honom för allra första gången och mitt hjärta i princip stannade.
Han var allt jag nånsin drömt om och det va som en dröm i rosa. Låter töntigt men jag vet inte hur jag annars kan beskriva det.
Nu 3 år senare sitter jag här med vår son sovandes i rummet bredvid och undrar vad det va som blev så fel. Vad som var meningen med allt det här? Hur nåt som känns så rätt och så självklart kan kännas så fel för en annan. Hur man kan älska nån mer än någon annan och sedan bara tappa alla de känslorna?
Önskar att jag visste nåt sätt att ställa allt till rätta. Att jag kunde se in i nån slags magisk kula och se vad som var meningen med allt det här.
Varken före eller efter har jag älskat nån på det sätt som jag älskar honom och det skrämmer mig. När man gör allt som står i ens makt för att gå vidare, för att ta död på alla känslor av kärlek och de vägrar ge med sig...
Hoppas att jag en dag träffar någon som kan hjälpa mig att våga älska igen, nån som får mitt hjärta att slå på det där speciella sättet igen, hoppas att det sker snart,
till dess så ser tittar jag på vår underbara son när han sover och undrar som så många gånger förr, varför kan vi inte bara få leva tillsammans alla 3 - så som det borde vara, så som känns rätt.