Imorgon blir det bättre...

Gha! Gissa vem som är veckans mobboffer på jobbet? Yes, det är jag. Eftersom min vän är ledig den här veckan har radarsiktet ställts in på mig vilket innebär 7timmar av total nonchalans, inte svara på tilltal och en känsla av att man är nåt som katten släpat in och borde skjutas ögonblickligen. Underbart! Fy fan för vissa människor. Håller hårt i tron på Kharma och ber om att vinden har vänt även om det inte känns så just nu. Elaka, själviska människor finns det tyvärr alltför gott om och tyvärr så kan de man tror är goda visa sig vara helt i brist på ödmjukhet och enbart ego...
Men men, nu är det inte många pass kvar och jag vet att när jag ser tillbaka på denna vår så kommer jag se att jag fått mycket visdom av det här, det är bara svårt att se när man befinner sig mitt i stormens öga. Det är väl det som ger ödmjukhet inför livet och sina medmänniskor, oftast är det ju de som bara glider på ett bananskal och aldrig klarat sig själva som är ego och inte ens kan stava till ödmjukhet.
Slutade ju som sagt tidigare idag men tyvärr blev det inte mycket av mina planer på grässåning (heter det så?). Har ju ett staket runt hela huset och då går det varken att ta bort de buskar osv som behöver ryckas upp eller frakta dit jorden. Fick lite frön att kasta ut så länge och plockade lite i alla fall men det finns inte så mycket att göra åt hur det ser ut där just nu, jag bor ju mitt i en byggarbetsplats.
Vilade och lagade mat istället, hade en fruktansvärd huvudvärk (antagligen efter all spänning på jobbet)
Samisen kom vid halv åtta, T hade lyckats somna med han hemma hos sig. Visserligen bara en halvtimme men det räckte för att lillen skulle va uppe och springa 2 timmar, suck, han sov dåligt inatt och hade inte haft tid att sova middag på dagis så han va verkligen ur balans och hade behövt komma i säng tidigt. Han har varit ganska orolig nu igen den här veckan, blir ledsen ibland när man pratar om pappa och är väldigt orolig när jag försvinner ur synhåll. Inte lätt för en så liten att flänga fram och tillbaka mellan föräldrar och dagis, önskar verkligen att han slapp.
Jag vet att det kommer att bli bättre, att vi alla kommer få den frid och kärlek vi så väl behöver och att allt löser sig på allra bästa sätt. Keep the faith!
Sov gott