...och det är faktiskt ganska skönt. Har varit en sån där helg då man inte har nåt att göra och ensamheten har en i ett alldeles för hårt grepp:-( Inte kul alls...
Men nu har ju jag och vännen bestämt att vinden vänt så jag tar för givet att detta va en av de sista helgerna med den stora ensamheten som följeslagare.
Annars har det varit bra, lillen har kommit in 2-års trotset så det är fullt upp minst sagt.
Han är charmig till tusen och världens underbaraste lille kille med ett temperament som heter duga och energi för 3 barn;-) Min kärlek, mitt allt. Att man kan älska en annan människa så mycket och så självklart. Ett band som aldrig går att bryta. Han är en del av mig, skapad i kärlek!
Mamma älskar dig Samisen:-)
Nu sover han och ser ut som en liten ängel, men samlar energi för bus inför morgondagen;-)
Imorgon ska jag på besök för ett nytt jobb. Hoppas att det känns bra och att de känner det samma. Behöver verkligen få ett bra jobb nu, man tillbringar ju så stor del av ens tid på jobbet så man vill ju ha det så bra som möjligt när man är där. Är lite nervös men det släpper nog när jag kommer dit.
En sak som oroat lite under dagen är dock att jag är yr och "konstig" i huvudet. Kan inte förklara bättre. Sami kastade sig på mig igår och lyckades träffa mig i nacken (han är inne i en period då det ska brottas mm). Det gjorde väldigt ont och jag fick redan då lite onda aningar men kände inget mer just då, men idag är det värre. Om jag lutar mig fram eller bak mycket eller vilar nacken mot nåt så det trycker på blir jag alldeles yr och hela rummet snurrar. Vet inte om det beror på det som hände igår men det är det enda jag kan komma på som orsak. Hoppas bara ett det inte är nåt allvarligt utan borta igen imorn bitti, har varken tid, lust eller ekonomi för sjukdom just nu.
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar