Färdigjobat för några dagar

Så, nu har jag avklarat helgens nätter och har några lediga dagar att se fram emot - underbart. Är ledig fram till torsdag då det blir två dagpass och sen ledig tom tisdag. Helgen har ändå gått bra för min del men tyvärr inte för min arbetskamrat som jobbade dag, vi snackar vuxenmobbing på dess allra lägsta och smutsigaste nivå. Suck! Varför kan inte folk bara vara snälla? Vad hände med det vi fick lära oss i skolan: "Man ska vara mot andra som man vill att de ska vara mot en själv." Ett talesätt som jag anser aldrig kan gå ut tiden, har man det med sig i ryggraden så tror jag att man fixar att va en bra medmänniska i de flesta stunder. Men tyvärr så är det alltför få som tänker så nu för tiden, det är så mycket ego och självupptagenhet så det står mig upp i halsen.
Hade en intressant diskussion om det här med andlighet igår med en vän och vi pratade om hur vi i Sverige många gånger är så rädda för det här med andlighet och att tro på nåt större än en själv. Jag tror de flesta skulle må bra av att ta lite av fokuset från ytligheter och lägga till en aning andlighet. Att tro på att det faktiskt finns en mening med saker och ting och en högre makt (kalla den vad du vill) kan ge en enorm styrka och kärlek i livet. Men alla får finna sin sanning, sen om de väljer att finna den längst ner i shoppingbagen är det deras val.
Missförstå mig inte nu, jag är inte alls emot shopping (I love it!) och en lagom dos ytlighet, glitter och glamour är alldeles underbart men i slutändan så tror jag att man på sin dödsbädd inte tänker mest på allt man köpt under livet och hur mycket pengar man fått/tjänat utan det som räknas är de relationer man haft. Om man varit lojal, en god vän, förälder, syskon och medmänniska.
Det är i alla fall min filosofi... Nog med andlighet för idag:-)

Sista arbetsnatten tillbringades i en sjukhussal, inte en favorit om man säger så... En lång natt som avslutades med en belöning till mig själv i form av solning (med en powernap i solariet). Hem och duschade, försökte sova men med byggarbetare på båda sidor som borrar, spikar och sågar så är det lättare sagt än gjort. Klädde på mig och antog Tś erbjudande om att sova hemma hos honom. Smög in medan han och Samisen va ute och gick och somnade ganska omgående. Lillens dagis va stängt idag så T tog en pappadag (modern man). Blev väckt med mat, mums och somnade sedan om en sväng till innan lillprinsen vaknade från sin middagsvila och blev glad över att finna mamma i pappas säng:-) Stannade kvar ett bra tag, lekte med lillen som just nu är inne i en fas då det är väldigt kul att misshandla sina päron med diverse hårdhänta lekar:-) Skönt att bara vara (nästan som en familj...) och härligt att se lillen njuta av att ha sina föräldrar tillsammans redo för en massa bus. Blev imponerad över vilken go och härlig pappa T har blivit, om det kommit nåt bra ur denna separation så är det att han har blivit en alldeles underbar pappa med ett enormt tålamod och en självklar känsla för vad hans son behöver här i livet. Han har nog blivit man... Underbart att se:-)
Kom hem vid halv sex. Samisen hade fukkt upp med att leka med alla sina leksaker samtidigt, blir ofta så när han varit borta några dagar, han upptäcker dem på nytt.
Lillen tog ett långt bad med en massa bilar i badkaret innan det va dags att sussa, men det va inte Sami lika med på. Tror han saknade pappa för han grät och ropade på honom (stackars liten), ville kramas mycket och springa upp några gånger för att titta så att mamma va kvar.
Men nu sover han i alla fall sen några timmar tillbaka och jag har sett på Spårlöst och haft min vanliga gråtattack, tårarna sprutar alltid när det är dags för barn och biologisk mamma att träffas för första gången, som mamma kan man ju helt klart förstå vilket stort lidande de haft under alla år utan att veta vad som blev av barnet och om de tog det rätta beslutet.
Nu ska jag titta klart på Project Runway innan det är dags att sussa för min del med.
Kraaaaaam